Bebisen växer oerhört fort, varje dag syns förändringarna på hans kropp, i hans ansiktsuttryck eller i hans rörelser. Samtidigt går jag och vår stora dotter runt i trädgården och tittar på om knoppen fortfarande är en knopp eller om den har slagit ut. Jag tänker att det vi alla har gemensamt, som varken kroppar eller knoppar kan hindra eller undkomma, är förändring. Allt förändras alltid.
Men ”visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka”*, tänker jag och fortsätter; med tanke på att förändring är den enda konstanten i våra liv så hanterar vi den ganska dåligt. Oftast infinner sig rädsla, bävan eller tvekan inför en förändring och då inte bara inför förändring initierad av andra, som vi måste rätta oss efter, utan även den vi själva önskat. Vi är vanedjur. Vår tillvaro bygger på beteendemönster som vi format under lång tid, vanor och ovanor som vi gör omedvetet, eller gång på gång väljer att göra. Jag tänker att dessa mönster ger oss stabilitet, en grund att stå på genom all föränderlighet. Vanan blir förändringens antagonist, så som triceps är för biceps.
Inför vår senaste föreställning ”Föreställningar om Samtiden” åkte vi runt i Blekinge och pratade med människor och ett citat som har fastnat sedan ett fint samtal i Olofström är: ”Varifrån kommer kraften om det inte finns något motstånd?” Kanske är det så att om vanan utgör förändringens motstånd ligger kraften till förändringen i vanan.
Under tiden jag gick i skolan för att utbilda mig till dansare fick jag vid några tillfällen uppgifter av lärare som gick ut på att skapa nya vanor för att göra oss till bättre dansare. ”Gå upp på tå 20 gånger varje gång du har spolat toaletten”. Det skulle stärka vaderna och göra att vi kunde hoppa bättre. (Jag lyckades aldrig göra det till en del av min toalettrutin, vilket är synd, jag hade säkert varit en mästerlig hoppare om jag gjort det).
De övningarna gick ut på att lägga till nya saker i ens redan befästa rutin. Ett annat sätt att förändra sitt beteendemönster är att, istället för att lägga till, byta ut. T.ex att istället för att titta på telefonen när du sätter dig på bussen, blunda och luta huvudet mot sätet.
Så min utmaning för juni månad är: Identifiera en vana som du har och byt ut den mot något annat. Observera förändringen och hur det påverkar dig.
Kanske skapar du en kraftfull förändring genom att ändra en liten vana...
Anna Johansson för Pinamackorna
*Ur Karin Boyes dikt: ”Ja visst gör det ont”.
