Return to site

”Om motpoler, tillbakablickar och ord på F”

December är för mig en månad fylld av motpoler; Det är mörkt ute så vi tänder tusen juleljus. Vi ska hinna få julefrid mellan den 24 december och den 26 december så vi julestökar fram tills dess. Vi är antingen väldigt glada eller väldigt arga över årets julkalender på SVT. Vi minns året som gått och vi blickar framåt mot nästa års utmaningar.

Jag minns mitt 2015 och tänker på de elva krönikor som föregått denna. Emelie inledde med att utmana oss att skapa en ny vana snarare än att lova en massa nyårslöften. Emma fortsatte med att fundera kring den omvälvande upplevelsen ny kunskap kan ge och utmanade oss att lära oss något nytt.

Krönikorna har handlat om allt ifrån att upptäcka vad det är man ser till att vara 16 år och veta allt. Det de alla har gemensamt är kreativitet och varje månad har vi fått en ny kreativ utmaning. Detta är den tolfte och sista krönikan i serien och innehåller därmed årets sista kreativa utmaning från oss.

I november hade Pinamackorna glädjen att arbeta med regissören Caroline McSweeney under en veckas tid. Caroline är en inspirerande person och veckan med henne väckte många tankar. En sak som fastnade hos mig är en metod som hon använder när hon griper an ett nytt tema. Den går ut på att låta ens tankar utgå ifrån tre olika perspektiv: Det personliga, det nationella och det globala. Plötsligt rymmer en liten tanke så mycket mer och man har liksom vidgat sin blick.

Månadens kreativa utmaning blir att använda Carolines metod när du sammanfattar ditt gångna år och när du tänker på året som kommer. Personligt, nationellt och globalt.

När jag tänker på 2015 ur ett personligt perspektiv blir det fyllt av lycka då jag och min sambo fick en son i mars. Ett hektiskt år har utvecklat sig sedan dess med föräldraskap, fasadrenovering och föreställningsarbete. Alla ord på F som har krävt sitt av min disponibla tid.

Att tänka på året ur ett nationellt perspektiv får mig först att tänka på andra ord på F; Främlingsfientlighet till exempel. Men sen tänker jag på gemenskap och handlingskraft och tillåter ”Framtidstro” att bli nästa ord i associationsbanan.

Det globala perspektivet fyller mig med sorg och nyhetsbilder som etsat sig fast på min näthinna och jag känner mig plötsligt mycket liten.

Jag tänker att de olika perspektiven ger utrymme för olika känslor och upplevelser som inte behöver krocka med varandra. Jag kan vara hjälplös och handlingskraftig, lycklig och sorgsen på samma gång. Kanske är vi likt december fyllda av motpoler.

/Anna för Pinamackorna, som önskar er en riktigt God Jul!