Hon heter Margareta och är min dramalärare och största idol. Hon omges av en tung orientalisk doft. Det kommer ljud nerifrån torget; människor som rör sig och pratar, bilar som kör förbi. Längst upp från trappans avsats kan man höra musik, kanske fiol. Alla ljud framstår som dämpade, för jag befinner mig i en bubbla, förtrollad av situationen och spänd på vad hon ska säga.