I vanliga fall brukar vi lägga upp en repetitionsperiod på sex veckor. Inför premiären av Folkrörelsen har vi endast halva den tiden. Så hur gör man en fullfjädrad föreställning på tre veckor? Vad krävs för att inte gå i fullständig panik? Hur ska man förhålla sig till tidspressen?
Vi kommer inte kunna svara utförligt på dessa frågor förrän den 15 november, då föreställningen ska vara färdig, men med två av tre repveckor bakom oss kan vi dela med oss av några reflektioner från denna komplexa utmaning.
Beslut
En längre repetitionstid innebär större möjlighet för utforskande. Att fördjupa sig i föreställningens teman och experimentera med rörelser, text, musik, scenografi m.m. Mer tid möjliggör att flyta runt utan att behöva fatta beslut om vad som skall ske. Det är en härlig och kreativ plats att vara på. Oftast har vi en uppfattning om målet, men kan tillåta oss att låta vägen dit vara otydlig. Ibland är målet okänt, men tillvägagångssättet desto klarare. Det är liksom befriande att slippa ta beslut förrän de uppenbarar sig organiskt.
Den här gången finns inte detta utrymme. Vi måste snabbt ta oss till den punkt där vi känner att scenen uttrycker det som vi vill att den ska förmedla. Helst ska scenerna falla på plats på första försöket (vilket händer ganska sällan). Vi måste alltså ta beslut i ett högre tempo, vilket innebär både för- och nackdelar.
En av nackdelarna är att det ibland leder till en osäkerhet kring vad det är vi håller på med. Är detta vägen framåt? Även om vi denna gång har ett färdigskrivet manus att utgå ifrån, så innebär det inte att vi vet hur det ska gestaltas. Det som är positivt med att ta snabba beslut är att vi hela tiden tvingas fråga oss vad som är kärnan. Hitta in till det som bränns. Att gå dit där det känns.
Tillit
Det enda vi som medskapare av detta verk kan göra för att kompensera för tidsbristen är att lita på varandra. Tillit till varandras fulla fokus på uppgiften. Till vår hjälp har vi också bjudit in ögon utifrån som gett mycket värdefull feedback.
Folkrörelsen
Om föreställningen kan vi berätta att den innehåller ett flertal blandade småhopp, en bas, fyra svanar och en skottkärra fylld med rödbetor. En dialog som inte alltid resulterar i ett samtal. Folkrörelsen handlar om vikten av att inte stelna. Att motverka döden genom att behålla sin rörlighet.